Stadgar
Styrelsen
Vägbeskrivning
Kullabiblioteket
Broschyr om Kulla
Verksamhets-
berättelse för åren 2017 - 2019
|
|
Vandring till Höljebacka 27/10
|
Tidningen hade satt rubriken ”Vandring för fornminne” på dagens vandring till Höljebacka, Upphärads gamla kyrkplats, en ganska passande rubrik tycker jag.
Vi blev 9 intresserade som vandrade den gamla kyrkvägen över ängarna till Höljebacka.
Var gick egentligen den gamla kyrkvägen var min fråga till Henrik, och han visade men Leif sa att den inte gick i sväng, nej den fortsatte rakt igenom fastigheten Höljebacka, så då fick vi veta det. Ni får gärna ta vägen över vår tomt sa Annika, här går så mycket folk ändå och vi hoppas kunna göra en nedfart här sa hon och pekade i kanten.
Den gamla kyrkvägen fortsätter förbi Höljebacka och över Gilleberget på andra sidan bäcken och sedan vidare över Snartorp, sa jag. Är det verkligen så, sa någon som blev förvånad över att vägen i forna dagar inte slutade vid Höljebacka.
Kan det finnas intresse för att bevara Höljebacka frågade vi oss på vägen upp, självklart tyckte i alla fall några av oss.
På Höljebacka anslöt Gunilla och Bertil från Snartorp.
Har inte LRF och hembygdsföreningen varit här och röjt tidigare undrade jag. Jag var här och röjde med LRF i början på 00-talet sa Gunilla.
Ja, det har nog inte gjorts något från kyrkans sida på en 8 år sa Henrik för så länge har jag suttit i kyrkans fastighetsnämnd. Men det stämde inte riktigt för kyrkan köpte in en maskin just för att röja och har faktiskt röjt gräset ett par gånger sedan 07, men bara ett par. Backstugans Vänner bad Trollhättans stad rycka in 2007 och röja på Höljebacka, men så blev det fint också, även hela slänten ner blev ”klippt”. Men det hjälper oss inte nu. Bara ett par år, kanske bara ett räcker för att gräset ska ta överhanden, tyvärr.
Vad tycker ni då frågade jag, hur ska det bli med grunderna, för kyrkan har väl pengar att avsätta. Inte alls svarade Stefan, kyrkan är inte rik. När vi skiljdes från staten så tog stiftet över det vi hade. Vi äger ingenting nu, bara våra byggnader och de kostar. Kanske bättre att satsa på diakoni än grunder invände Inga. Vi har ju en kyrka som vi kan använda. Men det här, Höljebacka, är ju ändå länken bakåt invände jag. Ja, alla hade sin egen uppfattning om det hela, precis som det brukar vara när människor möts.
Stefan hade med sig en fikakasse och bjöd på kaffe och bulle som uppskattades mycket av deltagarna och under tiden läste jag upp gåvobrevet. Där stod att kyrkan (Upphärads församling) för all framtid lovade att sköta Höljebacka, plantera buskar och träd. Men det var då invände någon, 1934, och inte nu. Jaha, tänkte jag ett löfte är alltså bara ett löfte en tid och upphör sedan. Vad var det nu som Jesus säger: ”Edert tal skall vara så att ja är ja och nej är nej och allt däremellan är av ondo”.
Någon föreslog att man kunde bränna i vår bara man grävde en ”brandgata” där elden kunde stanna och att man gick med granruskor och passade. Och så behövde vi nog komma in med en grävare, kyrkan har en men vem skulle köra? Det blev knepigare förstås. Ja det ordnar sig nog om vi väl kommer igång.
Om kyrkan kan röja två gånger om året och hålla efter gräset och så kunde vi kanske få ihop ett arbetslag som gjorde en insats vår och höst (en dag). Men först måste grunderna synliggöras.
Jag skulle kontakta Claes Ström på Länsstyrelsen. Vi kanske kunde få bidrag invände någon. Men då måste vi väl själva sätta in motsvarade replikerade jag. Det kan räknas i ideella arbetstimmar också upplyste Leif, ja det skulle vara bra förstås. Jag skulle undersöka saken. Kanske vi kunde få hit arbetslösa som kunde hjälpa till sa någon, ja kanske det ja!
Fastighetsnämnden kunde inte ge besked om hur det skulle bli med arbetet på Höljebacka men skulle fundera. Du hör väl av dig till mig när du vet hur det blir säger jag till Henrik. Och till svar får jag frågan från Henrik: ”du vill inte ta över Höljebacka”?
Ja det var en fråga, tänkte jag. Vad svarar man på den mån tro?
Sedan skildes vi åt, var och en gick till sitt utom Gunilla, Bertil och jag som slog följe. Jag hade frågat Gunilla om offerkällorna i Snartorp. Efter avverkningen av skogen hade vi i föreningen inte funnit dem igen när vi på nytt varit där och sökt. Men Gunilla visste precis var platsen var och ville gärna visa, om jag hade tid förstås. Naturligtvis hade jag det!
Först gick vi ner till bäcken men den var för vid för att ta sig över. Vi kunde inte låta bli att fundera över takhällen som tagits från Hällkistan vid Sjökullen och som i forna dagar lagts som bro över bäcken. Vart tog den vägen sen när bäcken dikats i slutet av 1950-talet? En stor hög jord låg där nere i kanten av bäcken. Kanske ligger den därunder och bara väntar på att bli upptäckt av någon. Vi tog bron över bäcken och gick får att leta efter trapporna som skulle finnas på andra sidan bäcken just där slänten tar vid. Vi behöver något att känna efter med sa Gunilla efter en stund. Ja det var inte så lätt att finna trappstegen, för gräs och torvor hade tagit överhanden även där. Vi får gå hit en annan dag och leta fortsatte Gunilla. Sedan fortsatte vi den gamla kyrkvägen över Gilleberget, med dess järnåldersgravar och domarringar och vidare över Snartorps marker till offerkällorna, de så kallade ”jättegrytorna” som skapats av inlandsisen. Här fanns en gång också galgbacken berättar paret. Jag rös vid blotta tanken, men ingen av dem visste under vilken tid den använts. Vad finns att veta om sambandet mellan offerkällor och galgbackar måntro?
På vägen hem går jag och funderar på Henriks fråga ”du vill inte ta över Höljebacka”!
Ja hur ska det bli med grunderna, du som har ett intresse för kulturhistoria och vill göra något för platsen Höljebacka får gärna höra av dig till
lena.calmestrand@gmail.com
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vill du bli medlem
100:-/år
Backstugan på FaceBook
En film om Backstugan på YOU TUBE
Gammal film från häradet
Året är 1936
Trollhättans
Stad
Karta
Västergötlands
Hembygds-
förbund
Riksarkivet
Släktforskning
Åkes foto
Reportage till
Mitt i Veckan 2
Intervju med Lena
21 maj 2008
Direktsänt
musikprogram
Intervju med Lena
24 maj 2011
Byggnads-
inventeringen
för Upphärad 1975
|
