En hälsning från Kulla onsdagen den siste juli, innan hösten nalkas
|
Jag blir förvånad idag när jag kommer till Kulla, någonting har hänt som jag bara har tänkt men inte sagt till någon. Jag har tänkt att dels rensa dammen för den är tom på vatten. Under juli månad har jag burit och kört upp vatten för att vattna växterna och potatisen och allt har klarat sig så fint. Där ser man att vatten är livsviktigt för vår överlevnad. Men jag har även tänkt att rensa bort högarna som vi kastade upp i samband med att vi i våras la upp stenmuren till terrassen på den nedre trädgården. Rhododendron busken har också börjat växa över alla breddar och skulle behöva sig en beskärning, det var den tredje saken som jag tänkt åtgärda. Men dessa tre arbeten har stannat vid en tanke blott, så mycket annat har kommit emellan. Men idag kommer jag upp och allt är fixat och tacksam är jag. Ofta har det hänt under dessa snart 10 år på Kulla att en tanke har skapats som någon annan har svarat på utan att jag verbalt har kommunicerat den, endast tänkt. Men kanske är det så att när vi arbetar för samma sak så är vi uppkopplade på samma “server” och kommunicerar ordlöst. Kanske är det någon där uppe som delar ut arbete åt oss, någon som håller “kollen” och vi är “bara” marionetter – i en positiv bemärkelse. Hur som helst jobben blev gjorda och det var huvudsaken!
I bildserien från den siste juli ser du följande; den torrlagda och rengjorda dammen, den beskurna rhododendron busken, stor plats att förflytta sig nu fram mellan källan och dammen, den upprensade terrassen ovan stenmuren och så poppeln mitt på tomten. Det berättades att för länge sedan planterades ofta en poppel på gårdarna när döttrarna föddes för att sedan säljas till träskomakaren i byn när flickorna skulle gifta sig, på det sättet fick man pengar till det stundande bröllopet (en berättelse som ett holländskt par berättade för mig på Kulla för några år sedan), vårt potatisland på Kulla; Ålandsrot (se beskrivning nedan), vår lilla vildapel, potatislandet igen, en liten tagetes blev det i landet i år, ett vackert fönster på gaveln, en daglilja utslagen, fönster på framsidan, fönstret i farstun, en mycket vacker pelargon i rummet, någon har på nytt huggit i stenen för att tydliggöra bokstäverna och en annan har målat i dem så att de syns ännu bättre, stenen som Gunnar Andersson satt på 1985-1996 – Gunnar avled 2003 på Nordängen, en liten rabatt vid stenen, vår stora rabatt på framsidan, nu är Sven Ljunggren på väg upp till Kulla (han syns längst bort i bilden - på stigen) och till sist Sten, Siv, Inga och Karl-Erik i samtal under fikat på Kulla 31/7. Välkommen upp du med, Kulla är öppet varje onsdag kl. 13-15 hela oktober ut.
|
Ålandsrot är en av våra örter på Kulla i år. Ålandsroten infördes till Sverige under medeltiden av munkar och nunnor som odlade den mot pest och inälvsmask. Den räknades förr som ett universalmedel. Inom folkmedicinen har roten använts mot hosta och som slemlösande, magstärkande samt svett-. och urindrivande medel. Den har också använts för att befria barn från spring- och rundmask, då den innehåller det bittra ämnet helenin som har maskdrivande verkan. Sin största användning har den dock haft inom veterinärmedicinen mot skabb samt vid bröst- och magproblem hos kor, hästar och får. Roten består till nära 45 procent av kolhydraten inulin från vilket man industriellt kan framställa fruktos, en sockerart som tolereras av diabetiker. För att människan ska kunna tillgodogöra sig inulinet direkt från roten måste den kokas först.
Roten luktar banan och kan även ätas kanderad, något som sägs ge behaglig andedräkt. Den romerske historieberättaren Plinius (den äldre) skriver att kejsarinnan Julia Augusta inte kunde leva om hon inte varje dag fick kanderade skivor av roten att suga på.
Namnet Ålandsrot har inget med Åland att göra utan är en förvrängning av alant, ett namn som finns i skrift sedan tidig medeltid. Elinsrot är ett annat gammalt namn. Dessa namn härledes ur de grekiska växtnamnet helenion som kopplas till drottning Helena av Troja. Växten sägs ha vuxit upp där hennes tårar föll då hon bortrövades. Örten älskas av fjärilar.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
