Backstugans Vänner
med målsättning att värna bygdens kulturvård och historia
Startsida
Program 2019
Protokoll
Arkiv
Historik
Kontakta oss
Efterlysningar

Stadgar rev. 2018

Styrelsen 2019

Vägbeskrivning


Kullabiblioteket


Broschyr om Kulla

Verksamhets-
berättelse



Kulturvandring i Prässebo
Med Olle Hugosson från Prässebo som kunnig guide hade ett 15-tal personer samlats en söndag i augusti för en vandring i skogarna kring Prässebo.

Första målet på vår vandring var Lapp-Augusts stuga. Lapp-August och hans två bröder Lapp-Andreas och Lapp-Per hade fått binamnet Lapp efter torpet Lappen, där de föddes. Torpet var litet och låg mellan Sommarro och järnvägen.

Lapp-August föddes 1837 och avled 1920, 83 år gammal. Han arbetade som stenarbetare och murarhantlangare. Han var en glad person med ett bullrande skratt.


Foto taget inifrån resterna av stugan. Till vänster skymtar den sista eldstaden. Dagens guide Olle Hugosson i randig tröja närmast kameran.
Lapp-August byggde först en stuga vid Backetorpet under Hålebacka Övre men blev avhyst därifrån innan stugan var klar. Då flyttade han upp till en stuga som låg på den plats som idag kallas Lapp-Augusts. Eftersom han tyckte om att arbeta med sten bestämde han sig för att bygga en stenstuga och en stenkällare. Det tog honom cirka 40 år att släpa, kulta och bära hem sten från bergen i omgivningarna. Stugan var elva meter lång och fyra meter bred utvändigt.

Eftersom stenväggarna var tjocka var måtten på insidan betydligt blygsammare. Det fanns bara ett enda rum i stugan som fungerade som kök och sovrum i ett. Huset hade fem fönster med karmar och glas. I fönstren hade August krukor med Flitiga Lisa.

August hade problem med att det rök in från eldstaden. Fastän han murade ända upp till fem spisar lyckades han inte leda ut röken ordentligt. Om någon knackade på dörren och August öppnade var han helt omgiven av rök.

Av resterna från stenkällaren förstår man att det var en mycket stor stenkällare. Längs ena utsidan löpte en stentrappa och av resterna på insidan får man intrycket att det fanns olika utrymmen för förvaring på olika höjd.


Resterna av den stora stenkällaren.
Det var säkert både kallt och arbetsamt för August i hans stenstuga men han måste känt sig nöjd med det bygge han åstadkommit. August använde delar av tomten till att odla potatis och skogen runtomkring var mycket glesare än idag.


Lapp-August utanför sin stuga.

Till vänster Lapp-Augusts elva meter långa stuga. Dörren skymtar på gaveln. Till höger stenkällaren. På trappavsatserna på utsidan av stenkällaren sitter tre barn.

Under vattenytan döljer sig resterna av en fältspatgruva
Nästa mål var lämningarna av en fältspatgruva. Det man först ser är en rofylld liten göl inbäddad i grönska men under den blanka ytan döljer sig ett cirka 30 meter djupt gruvhål.

Gruvdriften startade omkring 1920 då man började bryta glimmer. Glimmer användes förr i tiden i stället för glas i kaminer. Efter några år upphörde brytningen av glimmer. Gruvhålet var då fyra meter djup.

Gruvdriften låg nere under lång tid men 1950 började man bryta kvarts och fältspat. Kvarts är en vit eller färglös mineral som används till glasframställning. Fältspat är en mineral som förekommer med lite olika sammansättning och färgen kan vara från vit till gråvit. Fältspat används vid porslinsframställning.

Vägen fram till gruvan fick ny sträckning för att klara av de tunga transporterna. Material för brytningen skulle transporteras fram till gruvan och lastbilar skulle hämta stenen för transport till lastkajen på Prässebo station. Transporten gick sedan med godtåg till Köpmannebro i Dalsland och därifrån med båt till Rörstrands fabrik i Lidköping.

Det fanns planer på att bygga en linbana från gruvan ner till lastkajen på järnvägstationen men dessa planer förverkligades aldrig.

Som barn besökte Olle gruvan tillsammans med sin far. Det var spännande och Olle beskrev en livlig verksamhet med en kran som sträckte sig ut över kanten på gruvhålet för att hissa upp det material man bröt. Lastbilar hämtade materialet. Spånhyveln var där sa Olle. Då blev vi åhörare förvånade. Vad kunde man använda en spånhyvel till vid en gruva? Det visade sig att lastbilschaufförens smeknamn var Spånhyveln.

Som mest arbetade sex personer vid gruvan. Det var personer med lokal anknytning, spräng-mästaren hette Forsberg. Men 1952 lades verksamheten ner. Senare undersökningar har visat att det finns en hel del mineral kvar i botten på gruvan.


I berget runt gruvhålet syns stora partier med kvarts. En mycket vacker syn.
Vandringen fortsatte till Iglasjön, en nästan rund sjö med näckrosor i en stor del av sjön. På en skylt vid sjön kan man läsa att Emil Olsson i Hagen planterade näckrosor under åren 1947 - 1953. Till att börja med planterade han fyra plantor, två stycken mörkröda och två stycken skära, med lagom avstånd från varandra.

På skylten står också att de skära har tagit överhand och håller på att slå ut de mörkröda. Ja, det kan man se men så vackra de är, båda sorterna, där de flyter på vattenytan.

Olles far hjälpte Emil Olsson med planteringen och Olle fick som liten parvel följa med och hjälpa till. Bland annat berättade Olle att de band fast stenar nära näckrosornas rötter för att de inte skulle flyta upp utan slå rot på botten.


Röda och rosa näckrosor i Iglasjön.
Under vår fikapaus vid Iglasjön berättade Olle att vi befann oss i Mordgäldsskogen och om hur skogen fått sitt namn. Man kunde ana att det var en förskräcklig berättelse bara av att höra namnet.

Någon gång på 1400-talet ägde en hög man ett stort skogsområde från Nygård upp till Flundre härads gräns, ca 2500 hektar. Han var ute på sina marker och träffade där på en ung tös som han förgrep sig på och senare dödade. Han ställdes inför rätta och straffet blev att han skulle dela ut all sin skog till bönderna inom ett visst område.

Bönderna fick marken genast efter domen men gränserna var oklara. Det skapade ofta osämja.

I domen står bland annat att de fick köra, men inte förstöra, över varandras skiften när de tog ut skog. De fick också rätt till fiske i Iglasjön, Kobergssjön och Lillevattnet.

Först under 1860-talet var lantmäteriförrättningen klar. Då fick man slutligen klart för sig var gränserna gick.

När vi återvänt till bilparkeringen visade Olle bilder och berättade om isupptagning på Bodasjön och isladorna som låg vid nuvarande badplatsen i Prässebo. Arbetet på Bodasjön med att såga, ta upp , transportera och lagra is sköttes av Göteborgs is AB.


Issågning på Bodasjön i Prässebo.
Att såga ut stora isblock ur isen på sjöar och dammar var ett styvt jobb men ett utmärkt sätt att kyla maten under den varma årstiden. Isblocken lagrades i islador. Som isolering hade man fint sågspån på sidorna och även ovanpå högen med isblock, isstacken.


Isblock bärs in i isladan. I bakgrunden ser man en ränna i isen där isblocken dragits eller knuffats in till land.
Det varierade över tid hur man transporterade isblocken från vakarna och in i isladan. Man kunde dra blocken på kälkar efter hästar. Man sågade upp rännor i isen där man drog eller knuffade isblocken in mot land. Senare hade man en bana av räls i vattnet och vidare upp på land för transporten. Väl inne i isladan skulle isen staplas på höjden. Även det ordnades på olika sätt, t ex med räls, så att man kunde dra in blocken.


Ett stort antal personer behövdes för ishanteringen i Prässebo. Lägg märke till transportbanan som några av männen står på.
Mycket av isen skickades med tåg till Göteborg. Leveranser skedde löpande alltefter förbrukning. Ett stickspår fanns från järnvägsstationen fram till isladorna så att man kunde lasta direkt på järnvägsvagnar från isladorna.

Lagra is för att kyla mjölk, kött, fisk och andra känsliga livsmedel har man gjort under lång tid. Med järnvägen fick man möjlighet att transportera is långa sträckor och behovet ökade allteftersom städerna växte. Även i hemmen kunde man ha isskåp där man hade ett isblock i en behållare överst i isskåpet. Det tog flera dagar innan isblocket hade smält och behövde bytas ut.

Vi tackar Olle för en trevlig vandring med många intressanta berättelser från Prässebo.

Ett stort tack till Olle också för att vi fått låna ett antal äldre svartvita foton från Prässebo.


Vill du bli medlem
100:-/år


Backstugan på FaceBook

En film om Backstugan på YOU TUBE

Trollhättans
Stad


Karta

Västergötlands
Hembygds-
förbund


Riksarkivet
Släktforskning


Åkes foto

Reportage till
Mitt i Veckan 2


Intervju med Lena
21 maj 2008


Direktsänt
musikprogram


Intervju med Lena
24 maj 2011


Byggnads-
inventeringen
för Upphärad 1975

1. Albogården
2. Artorp
3. Bistockshålan
4. Bjurdammen
5. Björndalen
6. Stora Boda
7. Lilla Boda
8. Bothult
9. Dalaslätt
10. Dammkärr
11. Delehed
12. Dunevallen
13. Finneviken
14. Grankärr
15. Grottorp
16. Gunnarsbo,
      Gunnarstorp

17. Gunnered,
      Gundleryr

18. Hylteholmen,
      Grävlingsåsen

19. Hålhagen
20. Häggsjöryr
21. Häggåna
22. Hälltorp
23. Höljebacka
24. Ingelsängen
25. Jordbron
26. Karstorp
27. Krattorp
28. Kroken,
      Socknebacken

29. Kronoberg
30. Kullen,
      Klockarekullen

31. Kärret,
      Lövsjökärr

32. Kättetorpet,
       Röttetorpet

33. Maden
34. Månered
35. Nyckleby
36. Rågkvid
37. Rörmaden
38. Rösbacken
39. Sandbacken
40. Sjökullen
41. Snartorp
42. Spjutgiljan
43. Stubbhålan
44. Vadboda
45. Vrångebacken
46. Vråstorp
47. Äspenäs
48. Ödeby