10/6 Den stora emigrationen
Trots regn och rusk denna söndagseftermiddag hade åtta personer samlats på Kulla för att lyssna till Anita Fyhrs berättelser om människor som emigrerat till Amerika.
En del av dessa var hennes egna släktingar från Väne Åsaka. Många öden och äventyr kantade vägen för amerikafararna. Bland annat berättade hon om Anna Andersson:
Anna föddes i Stora Mellby. Hon gifte sig vid 26 års ålder med änkemannen Anders Olofsson från Klinten i Väne Åsaka. Han hade nämligen tidigare varit gift två gånger.
Båda hans hustrur, som för övrigt varit systrar, hade dött i barnsäng. Det fanns två barn i det första äktenskapet, dottern Maja Stina och sonen Olof Gustav.
Anna fick nio barn i rask takt. På 1860-talets senare hälft var den en del så kallade nödår. Olof och Anna sålde då Klinten. Olof fick jobb som tjänstedräng i Prästgården i Väne Åsaka.
De bodde på ett litet torp i närheten. Av de elva barnen i familjen var det sju som överlevde till vuxen ålder. Maken Anders dör 1879.
En efter en emigrerade Annas barn till Amerika. Maja Stina först sen Carl därefter Sofia och Johanna. 1882 åker Anders Magnus och Olof med familj reser 1889. Nu finns bara Anna Stina kvar.
Anna Stina går hastigt bort och lämnar sin dotter Alma ensam eftersom hennes far dött några år tidigare. Mostrarna i Amerika skickar pengar så att Alma kan komma till dem.
Maja Stina, Carl och Sofia har etablerat sig i Idaho. De skriver och vill att mor Anna ska komma över och bo hos dem. Hon har då inte ett enda barn kvar i Sverige. Har hon något val?
Vid sjuttio års ålder påbörjar hon sin resa. Hon tar med sin nedmonterade vävstol. Från Göteborg går hon ombord på ångfartyget Orlando. Resan går över Hull till New York. Här befinner hon sig plötsligt ensam.
En man som talar svenska säger att han vill hjälpa henne. Han tar hennes bagage och försvinner. Hon kan varken tala eller förstå språket. På något sätt blir hon satt på ett tåg som går västerut.
Hon hamnar i delstaten Utah. Folk tog hand om henne och hon fick hjälp med att bo där tills kontakt skapades med Carl, hennes son. Hon sattes återigen på ett tåg och kom fram till staden Moscow.
Här mötte Carl och hon fick åka timmervagn dragen av två hästar de tre sista svenska milen till Burnt Ridge.
Här fick hon leva lyckligt i fjorton år tillsammans med sina barn och barnbarn.
Hämtat ur boken ?Ada Emelia och Anders Edvin Jonssons förfäder och ättlingar? av Anita Fyhr
Två ch en halv timme hade snabbt försvunnit och vi som var församlade tyckte alla att vi verkligen fått oss något till livs när det gällde den stora emigrationen till Amerika.
Anita avtackades med en vacker blomma och en varm applåd, välkommen igen Anita och berätta mer vid ett annat tillfälle.
|
|
|
