|
Åke Carlsson besökte Kulla för att berätta om sina utgivna Bondedagböcker. Han berättade ingående om pojken Olof i Tränghult som 13 år gammal berättar om livet på en gård i 1840-talets Västergötland.
Olof fick tidigt delta i arbetet och beskriver ingående vad han gjorde. Under höstarna samlades löven in till fåren, det krävdes ett 1000-tals kärvar för att matförrådet skulle vara fyllt. Det var väldigt viktigt att rätt torka de olika lövslagen, allt hade sin speciella torkplats. Hästarna åt asp eftersom det ansågs vara bra för tänderna, en kunskap som säkert gått förlorad i våra dagar. Men fåren åt bara upp löven och barken på grenarna. Det som blev kvar kallades ”smalaris” och med det eldade man i spisen.
De hamlade träden blev en fantastisk miljö för fåglarna att leva i. De hamlade askarna kunde bli upp till 1000 år gamla (ex. från England).
Det var i äldre tider lag på att odla humle.
Man använde sig mycket av svedjeodling. Efter att man bränt marken odlades där råg och rovor och senare potatis. I askan växte allt så mycket bättre, kanske 10-15 gånger utsädet.
Tidigare fick korna leva länge, kanske 15-20 år. Idag slaktas de vid 4-5 år ålder. Förr hade korna ett namn men har idag endast ett nummer.
Korna fick hö att äta, tjurarna mest halm. Förr ställde man ofta bin hos någon annan, det kallades lötabin = de förde tur med sig och sedan delade man på den uppstådda skörden.
Jag vill å det varmaste rekommendera Åke Carlsson utgivna Bondedagböcker, det är en mycket intressant kulturgärning från en värld som för länge sedan svunnit.
|
|
|
