En Blåkullafärd av Lars Bengtsson
|
De trodde att trollkäringarna for till Blåkulla om påsk och för att de inte skulle komma in i ladugårdarna så såg de särskilt efter att tjärkorsen på dörrarna var i ordning då. De brukade vara ute på påskkvällen och skjuta efter dem också.
Det var en gubbe här i Råda som hette Per Tomessa (Tomasson). Han och en till hade varit i Vitsand. De gjorde mycket laggkärl här då och dem for de omkring och sålde. På påskafton var de på hemväg över skogen och när de kom till ett torp vid Vitsandsgränsen som hette Busken därför att det växte en stor säljbuske på en mosse där så gick de in och köpte var sitt kvarter brännvin. Sedan gav de sig iväg igen men när de kom ett stycke ut på mossen så kom det en stor svärm men trollpackor ikring dem sa Per Tomassa. Kamraten hans bar det iväg med strax men Per Tomassa försvarade sig i det längsta med piskan men till sist kände han att han lättade sig ifrån marken och det var iväg så att det sjöng efter honom. En del utav trollpackorna satt på ryggen på honom och andra for bredvid. De var inne i flera kyrktorn och skrapade malm av klockorna ”och i minst tusen fjös var vi inne” sade han. De kom ända fram till Blåkulla och han såg den lede själv.
Sedan flög de tillbaka igen och innan han visste ordet av stod han bredvid skrindan igen. Strax efter fick han se kamraten och så gav de sig iväg och talade aldrig med varandra om detta. De hade väl blivit fulla utav brännvinskvarteret och så hade väl Per Tomassa drömt detta.
Men han kände igen flera utav påskkäringarna när han var på ett kalas i Solberg och där pekade han ut flera stycken utav mororna och sade att de hade varit med. Hans egen hustru hade också varit med sade han och från den dagen låg han aldrig hos henne det vet jag bestämt.
(Lars Bengtsson var född i Råda socken i Värmland 1851).
|
|
|
