Det regnar och blåser snålt. Våren vill sig inte riktigt i dag heller. Det är t o m tjäle i mitt potatisland fortfarande, vilket jag aldrig har varit med om vid den här tiden på året. Kanske har vi ett nödår att vänta eller kanske är det en ny istid på väg, precis som på 1600-talet, det århundrade som även kom att kallas för ”den lilla istiden”, det kallaste på 8000 år.
Idag går jag ensam på Kulla och donar. Ett litet vårtecken ser jag i alla fall, snödropparna har kommit upp här också.
På dasset kan du se resterna efter getingarnas härjningar förra året. De kom och bosatte sig vid dasstunnan, i mängder, och någon blev drabbad ordentligt… och det blev Erna, vår sekreterare!
Nu är städningen klar och möblerna på plats igen, mattorna pålagda och blommorna på väg upp till Kullas fönster, efter vintervilan hos mig.
Så välkomna upp då, nästa onsdag kl. 13 är det visning igen.
|
|
|
