Kathleen höll två föredrag den 26/7
|
Kathleen inledde humoristiskt med att berätta om sin egen födelse: När jag skulle födas hade mor och far endast ett pojknamn på förslag.
Då pappa, av en tillfällighet, träffade en släkting på stan (Trollhättan) frågade han om hon hade något namn att föreslå. Hon svarade
då ”Kathleen”. Kan du skriva ner det på en lapp sa pappan och på den vägen blev det. Flickan döptes till Kathleen. Men föräldrarna
försvenskade uttalet till ”Kätlen” och ibland blev det Käte. Jag har stavat mig igenom livet säger Kathleen och ler. Släktingen hade
en tid arbetat i Amerika vilket förklarar namnförslaget.
Kathleen övergick sedan till att berätta om den studiecirkel i Strömslundsföreningen som pågått i 20 år. Var och varannan tisdag har vi träffats.
I början varvade vi arbetskvällar med någon föredragshållare eller hantverkare som kom och berättade eller demonstrerade ämnen inom
byggnadstradition/vård, traditionella byggnadsmaterial/renovering, historik m m. Vi huserar numera i ”Kruses mjölkaffär” på Torseredsvägen.
Arbetet går ut på att bl.a. samla in, registrera och förvara dokumentationsmaterial över Strömslunds unika historia. Vi scannar bilder och
kopierar handlingar etc. från Strömslundsföreningens befintliga arkiv och ur inlånade privata ”gömmor” fortsätter Kathleen. Det ska vara
lätt att hitta bilder och övrigt material. Därför har vi byggt upp arkivet så att alla fastigheter inom och även, till viss del, utom
Alberts planområde, har fått sin ”egen” historiska pärm. Förhoppningen är att arkivet ska vara till glädje för många med olika intressen
och utgångspunkter. Någon kanske söker efter originalutseendet på ett hus inför en renovering eller kanske någon släktforskare letar efter
ett foto på någon anfader. Studiecirkeln ställer även materialet till förfogande om någon vill göra ett kurs- eller examensarbete. Kathleen
berättade om de studiebesök som cirkeln gör varje vår och nämnde att hon, vid varje terminsavslutning på hösten, bakar tårta och bjuder
in till den traditionella adventsfikan i sitt hem. Du som vill veta mer om arbetet kan besöka den fina hemsidan
www.stromslundsforeningen.se
Sedan blev det fikapaus med åskan mullrande lite dovt i bakgrunden och lilla hunden Toffy som var med och rädd satt tryggt i husses knä.
Efter pausen fortsatte Kathleen att berätta om en nära släkting som vid 4 års ålder blev utauktionerad efter moderns död 1901,
precis som den övriga barnaskaran. De övriga barnen var mellan 2-13 år och hamnade alla på skilda håll. Oftast fick man stanna
två år på varje ställe tills man åter blev utauktionerad till någon som tog emot för billigast peng eller som tog någon ”för intet”,
vilket hände min släkting ett par gånger. Som liten sexåring var han vallpojke och fick slita hårt. Ibland hamnade han på ett ställe
där han fick arbeta hårt men fick mat tills han blev mätt. Så var det inte överallt. Det hände att han inte fick sitta med vid bordet
utan fick sitta på soffan och skrapa korvskinnet. Ju äldre han blev så fick han göra de mer och mer tyngre sysslorna på gårdarna.
Det var hårda år. När det var som svårast bad han att få komma tillbaka till den plats där han, som han sa, fick jobba hårt men fick
bli mätt. Läsa läxor fick han göra när den övriga familjen gått till sängs. Lärarinnan var omtänksam och tyckte han behövde läsro.
Hon ordnade så han fick komma till klockarn´s. För den som var utauktionerad var det vardagsmat att få låna skor och kläder som var
för stora. Oftast gick han barfota till skolan och gömde de för stora stövlarna på ett säkert ställe på vägen. När han hade konfirmerats
fick han låna en cykel för att åka till en dansbana och lyssna på musiken. Ett väldans tumult hördes från dansbanan och plöltsligt stod
han mitt i vägen för en karl som kom springande med en kniv i högsta hugg. Det blev en dramatisk upplevelse men han klarade sig genom
att vända cykeln och springa därifrån. Cykelsadeln fick knivskador. Vad var det egentligen som skedde frågde vi oss alla?
Kathleen berättar att hon själv undrar men fått berättat för sig att ett mord skedde vid dansbanan. När jag har möjlighet säger
Kathleen så ska jag undersöka vad det egentligen var som hände där på dansbanan.
Det här är bara en liten del av vad vi fått oss till livs idag under en ytterligare fantastisk dag på detta märkliga ställe ute i skogen
kallat Kulla. Kathleen avtackades med en bok om Upphärad, ett arbete gjort av en studiecirkel i anslutning till att den nya järnvägen skulle
dras fram och vi i backstugan fick en rosenpellargon av Kathleen. Jag har nog planerat ett 80-tal själv i år säger Kathleen.
Men inte nog med det vi fick också två påsar med äldre frösorter, ärtor och bönor. Nästa år odlar vi nämligen gamla ärt- och bönsorter
på Kulla också.
När allt är slut och vi har packat ihop för den här gången och Kathleen är på väg att gå till bilen undrar jag lite försiktigt hur många
huspärmar det hitintills blivit i arkivet och Kathleen svarar: “ Jag köpte 200 när vi började 1994 och jag tror inte att det finns en
enda tom pärm kvar” säger hon och försvinner ner för trappan på Kulla. Backstugans Vänner bugar och tackar för idag och hälsar både dig
som redan varit på Kulla och dig som ännu inte varit där varmt välkommen upp. Se vår annonsering på hemsidan, i ttela och i 7 dagar.
Text: Kathleen Håkansson och Lena Calmestrand
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
