Liisa inspirerade mig verkligen 24/7 på Kulla
|
På Backstugans dag 2011 hade bl.a. Birgitta Bernhardsson ett föredrag och visade hur man spinner. Birgitta skänkte mig en slända så att jag skulle kunna börja men det visade sig svårt tyckte jag, hur var det nu man skulle göra? Efter några försök la jag ner projektet, det fick ligga till sig lite, kanske skulle jag bli intresserad framöver! Men det skulle tydligen dröja i 5 år innan intresset kom tillbaka och det med besked i och med att Liisa Ödén kom från Stockholm med sitt kunnande och sitt engagemang. Liisa berättade ingående om hur hon själv börjat och att hon inte kunnat sluta, hon hade hittat något som kom att betyda mycket för henne. Nu reser hon runt om berättar om kardor, sländor, spinnrockar, om ull och garn och färgning och detta lugn som infinner sig, ett slags meditativt tillstånd som är så viktigt, inte minst idag i vårt hyperstressade samhälle, där vi inte kan vänta en enda sekund i “onödan”!
Efter en lång introduktion om spinning, ull och garn blev det fika med Kaisas goda ostsmörgåsar med tillbehör, samt Siv och Kenneths kaffe och goda kokostoppar med choklad. Sedan var det dags för köp av lotter med många fina garn- och handarbetsvinster som skänkts av Kaisa och Liisa och så blev det äntligen dags för eget arbete. Nu skulle vi få prova på att spinna, både med slända och Liisas elektriska spinnmaskin. Det är inte så lätt att inte få ulltråden att gå av, men har man väl gett sig i kast med en slända och förstått hur man ska samarbeta så är det nog kört, det går inte att avbryta förhållandet, det har i alla fall jag förstått. Jag är inne på min tredje träningsdag nu och visserligen slingar sig tråden och blir ömsom smal som en sytråd och tjock som ett lovikagarn men vad gör väl det, det är jätteroligt och jag måste ju träna till nästa sommar, Liisa har lovat hålla examen då!
Så missa för allt i världen inte nästa års tillfälle att träffa Liisa, det kan leda till ett livslångt förhållande, vem vet!
|
|
|
|
|
