Söndagen den 2 april inledde Backstugans Vänner sin 13:e säsong med årsmöte i Upphärads församlingshem. Ordförande Lena Calmestrand hälsade ett 25-tal besökare varmt välkomna och avgående ledamoten Erna Gustafsson läste en vårdikt av Annmargret Gilland där vi fick klarhet i att det verkligen var våren som anlänt och inget aprilskämt. På bordet lyste gula tussilagon och tre tände ljus när Lena ledde parentationen över Ingemar Carlsson, Kjell Andersson och Jan-Erik Alfredsson, föreningens avlidna medlemmar under 2016.
Därefter överlämnades ordet till mötesordförande, vice ordförande i föreningen Ulf Tiborn. Efter sedvanliga mötesfrågor och beviljad ansvarsfrihet för styrelsen året 2016 skedde nyval av två ledamöter; Britta Thorell och Siri Vento och efter klubbslaget överlämnade Lena blommor till de avgående ledamöterna. Kerstin Andreasson och Alfhild Olsson som suttit i styrelsen sedan bildandet av föreningen i juni 2005. De är syskon till den avlidne Gunnar Andersson, den siste ägaren av Kulla. Den tredje avgående ledamoten Erna Gustafsson hade varit styrelsens sekreterare under flera år. Erna tackade för blommorna med att framhålla människans behov av just en sådan stilla plats som backstugan Kulla representerar. Valberedningens sammankallande och under många år verksamme i arbetslaget Matts Mattsson avtackades också med blommor.
Innan lotteri, servering samt försäljning av boken om backstugusittarna passade Lena på att berätta om föreningens arbete utanför Kulla; skötseln av Höljebacka, den gamla kyrkplatsen samt ett försök att via Lödöse museum få bidrag till att göra en undersökning av ett järnmalmsfynd som gjorts på gården Krattorp av Sigurd Carlsson på Vråstorp. Analyser pekar i riktning mot järnålder, ca 400 e. kr.
Efter att åhörarna hade ätit sig mätta på Kenneth Perssons hembakta smörgåsar och kakor berättade Anita Fyhr om grunderna i släktforskning. Hon poängterade hur viktigt det var att intervju alla släktingar som kunde sitta inne med information innan man satte igång med genomgång av kyrkböckerna. Om det visade sig svårt att komma vidare på någon släktgren så kunde information om faddrarna vara synnerligen viktig eftersom de många gånger var syskon till barnets föräldrar. Hon berätta också om sin egen släkt som emigrerat till Amerika och nämnde att 90 % av de som utvandrat rest från Göteborg och att så många som 1/3 kom tillbaka till hemlandet. Hon uppmanade också oss släktforskare att ”försöka klä på skeletten” som hon uttryckte sig eftersom kyrkböckerna oftast endast ger namn och årtal medan genomgång av bouppteckning och domböcker gör människorna levande. Anita avtackades med varma applåder, blommor och boken ”Alla dessa dagar”.
Näst på tur att berätta var Ida Rask som valt ämnet Krattorps soldater. Hon berättade att på Krattorp, som då var en egen rote i Upphärads socken, fanns från början en ryttarstom och ryttare tillhörande Barne Härads kompani och regementet Wästgöta ryttare. På den tiden låg soldattorpet mycket närmare gården Krattorp än den gör idag. Förste soldaten som registrerades på Krattorp stom hette Olof Lustig och var född 1658, och tillsattes 1690. Han kan ha varit med i Pfalziska kriget 1688-97 och mycket troligt även i det Stora nordiska kriget under Karl XII:s ledning. Med största sannolikhet var det också så att han stupade i detta krig, vid belägringen av Tönning 1713. Hela Wästgöta Kavalleriregemente upplöstes nämligen vid detta slag då många dödades och resterande togs till fånga. Detta var bara ett av alla de öden som Ida berättade om. Mer om ”Soldaterna på Krattorp” finns att läsa om i Kullabladet 2017. Ska man söka efter soldatsläktingar är det viktigt att börja med soldatregistret som är ett oumbärligt redskap. Något som också är värdefullt är ”Torpesyner” som bara finns att läsa på Landsarkivet. Dessa berättelser handlar om den viktiga ”synen” av torpet. Vem minns inte Ida Rask i Vilhelm Mobergs ”Raskens” där hon ber kapten Jägerschiöld ordna med en ommurning av spisen som ryker in. Siste talare på mötet blev Ulf Tiborn som berättade om sin släkt på gården Ödeby i Upphärad och hur han hade lyckats komma så långt tillbaka som till mitten av 1500-talet tack vare att han hade rötter via prästen Forselius.
Lena tackade alla dagens besökare och påminde om det stora takprojektet på Kulla i år och även om spånkursen den 31 maj, mer om detta kommer på hemsidan.
Vid pennan Erna Gustafsson och Lena Calmestrand
|
|
|
