| |
|
|
Backstugans Vänner
med målsättning att värna bygdens kulturvård och historia
|
|
Stadgar
Styrelsen
Vägbeskrivning
Kullabiblioteket
Broschyr om Kulla
Verksamhets-
berättelse för åren 2017 - 2019
|
|
FRIDOLF JOHANSSON BERÄTTAR OM STORTJUVEN OCH MORDBRÄNNAREN LÖFDAHL
|
- avskrift från en bandupptagning gjord på 1980-talet av Nils Wadenbo
|
(Jag har försökt att så ordagrant som möjligt återge Fridolfs egna ord, även om det stundtals har
varit lite svårt att höra exakt vad han säger.)
|
Nils: Löfdahl som var i Upphärad, varifrån kom han och varför kom han till Upphärad?
|
Fridolf: Han var från Värmland och kom under tiden de började bygga Bergslagsbanan och den gick ju genom Värmland
och från Göteborg till Falun. Och det var någon gång på 1800-talet och jag kan inte säga precis när det var, på
1880-talet skulle jag tro och så började han som vanlig rallare som det hette men han var skicklig och steg så att
säga i graderna och så kom han som banmästare till Upphärad och där hade han en villa som hette Lövås
och så hade han varit i det militära och var lite kunnig med tandutdragning och spjälka ben och sånt där.
Det hade han lärt sig i det militära och sen steg han i graderna och fick ansvaret för järnvägen mellan
Trollhättan och Göteborg och han bosatte sig i Upphärad. Men så visade det sig att denne Löfdahl var en stor bedragare.
Han hade lurat järnvägen, han bar ansvaret för järnvägens underhåll från Velanda till Göteborg tror jag eller kanske var
det till Nol och han var chef för rallarlaget också. Men det visade sig att det var många namn som aldrig hade arbetat
på järnvägen som ju skulle ha lön och den lönen behöll han själv. Han var tandutdragare också så när folk hade tandvärk
så fick de gå till Löfdahl men han var lite vårdslös så någon blev skadad så han blev sned.
Nils: Han stal väl också?
Fridolf: Det visade sig att han var en stortjuv, han stal mycket, han skrev upp så många rallare som skulle ha lön som aldrig
fanns anställda och sedan rekvirerade han varor.
Nils: Löfdahl, byggde han Lövås?
Fridolf: Ja, han rekvirerade virke till järnvägen och så använde han det själv till att bygga ett hus, och så köpte han en
mosse utanför Prässebo och där ställde han allt till att han tog upp torv och sålde balar med strö så att de hade det i
ladugårdarna och det fick ju rallarna göra, de fick ta upp torven och göra allt arbete och allt vad han ville ha gjort hemma
så var det snickarkunniga rallare som byggde upp Lövås. Han använde också sliperkubbar och allt som han kunde få tag
ifrån järnvägen han var inte så noga.
Nils: Sen fick han visst för sig att han skulle tända eld.
Fridolf: På mossen satte han upp boningshus och lagård och så lerkörde han mossen och så dikade han ut vatten där så
att de kunde börja skörda, det var ju med järnvägens folk han gjorde arbetena. Det var en bondeson som körde ut lera
men han behövde aldrig tröttna. Han bara körde ut och tippade av lasset för sen var ju rallarna där och gjorde resten.
Så fick de sprida ut det och så fick han skörda där. Så byggde han både lagård och boningshus där vid mossen och det
tog eld i både boningshuset och ladugården. Och det gick bra ett bra tag, ja, men sen började landsbygdsbolagen bli
betänksamma för det kom dektiver (detektiver) till Upphärad och sporde folket om vad som hade hänt. Det står i Löfdahls
visa och så blev det någon som blev tillfrågad om han hade sett någon här utanför på natten.
Nils: Var det något hus han tände på här?
Fridolf: Ja, det var Lövås.
Nils: Brann det också ner?
Fridolf: Ja, Löfdahl gick här utanför i natt, det såg jag, var det någon som sa. Då blev han stämder för ärekränkning och
han (Löfdahl) begärde lagens strängaste straff. För det verkar ju som om jag har tänt på (säger Löfdahl).
Han fick två års fängelse. Men innan han hade suttit ut det (suttit strafftiden ut) så hade de kommit på att det
var Löfdahl själv som hade tänt på.
Det var en som hade varit ute på natten och när han gick hem så fick han se att Löfdahl gick där ute där det blev eld sen.
Sedan fick han frågan om han hade sett något misstänkt där. Ja, jag vet inte svarade han men Löfdahl gick här utanför när
jag kom hem kl. 12 inatt. Ja, han hade varit på fest. Men då blev han stämd (dvs. han som sagt sig se att Löfdahl gått där
utanför). Man fick tillämpa lagens strängaste straff.
Det var många bränder. Men han (Löfdahl) var ju inte hemma när Lövås brann ner. Det var stubintråden som fick ordna elden.
Han hade varit borta några timmar. Han hade gått ner till skolan för att tala vid folkskolläraren och då sa han (Löfdahl) att
vi sätter oss i salen istället och pratar så stör vi inte familjen och rätt som de satt där så flamma det upp en eld fram i
samhället. ”Vad är detta – var är det” sa han (Löfdahl). ”Det verkar som det var Lövås som brinner. Jag får hem, jag har
en del papper liggandes så de inte bränner upp dem”.
Och han kom hem och slängde upp dörrar och fönster – och det blev drag och riktig fart på´t – och det brann ner alltihop.
Då rekvirerade han virke till järnvägen så att han kunde bygga nytt. Det var en banvaktarstuga som skulle byggas sa han och
på brandförsäkringen fick han ju ut pengar.
Han hade fyra pojkar och de levde som herrskapsbarn. De hade ponnyhästar, ja de hade allt. Löfdahl hade också mycket
fina viner och sånt där.
I Sjöstrands hus var det bageri. Ja han tände på många och så var det Larsson. Han hade speceriaffär.
Han hade ett uthus där han hade lite saker och det brann och då rekvirerade han (Löfdahl) virke så rallarna
fick bygga upp ett nytt uthus. Så där höll det på i flera år. Men de började misstänka Löfdahl. För det kom
detektiver som sålde olika saker. Den ena han sålde jämt och gick runt och frågade folket om de hade sett
något och så hade han brännvin med sig.
Dektiverna fråga sig fram och bjöd på brännvin och det kom fram att Löfdahl hade tänt på flera gånger och
poliser kom och hämta honom. Han kom inte tillbaka till Lövås.
(Löfdahl var inblandad i flera brott. Han dömdes till 12 års fängelse för sex mordbränder eller försök till mordbrand,
förfalskningar, stölder från järnvägen, förfalskade lönelistor, stöld av lönemedel och mycket annat. Liknande brott
hade också begåtts i Ale domsaga samt i Göteborg. I samtida press antyds misstankar om än värre gärningar som
fosterfördrivning med de tycks inte komma fram i handlingarna.)
Kullabladet 2014, Lena Calmestrand
|
|
|
|
|
|
Vill du bli medlem
100:-/år
Backstugan på FaceBook
En film om Backstugan på YOU TUBE
Gammal film från häradet
Året är 1936
Trollhättans
Stad
Karta
Västergötlands
Hembygds-
förbund
Riksarkivet
Släktforskning
Åkes foto
Reportage till
Mitt i Veckan 2
Intervju med Lena
21 maj 2008
Direktsänt
musikprogram
Intervju med Lena
24 maj 2011
Byggnads-
inventeringen
för Upphärad 1975
|