| |
|
|
Backstugans Vänner
med målsättning att värna bygdens kulturvård och historia
|
|
Stadgar
Styrelsen
Vägbeskrivning
Kullabiblioteket
Broschyr om Kulla
Verksamhets-
berättelse för åren 2017 - 2019
|
|
|
Adolf Johansson, jordbrukare i Änghagen, Upphärad -
|
|
berättat 1947 för Ragnar Nilsson på Västsvenska folkminnesarkivet i Göteborg
|
Adolf var född på Vallerstommen 1890, hans föräldrar var Johan Andersson född 1856 och Eva Olsdotter född 1852. Familjen bestod dessutom av Josefina född 1886, Anna Sofia 1892, Johan Fredrik 1893 och död samma år, Fredrik August 1895 samt Olof Andersson, även kallad Lill-Ola född 1816 död 1907.
Adolf Johansson berättar:
”Min far var förman vid en kapsylfabrik. Han tjänade två kronor om dagen när jag var barn. Vi var åtta personer som skulle leva på det. Det var mor och far, morfar och fem barn. Vi bodde i en liten stuga med farstu, en liten kammare rätt fram och en liten stöva (kök). Det var små bingar till rum. Det var ett fönster åt väster och ett åt söder. Det var spåntak och golven var av tjocka brädor.
I stöva var det en öppen spis av gråsten och bakom spisen var bakugnen. Det var en järnhall i den att grädda på. I kammaren var det en liten öppen spis. Vi eldade ris och pinnar i den. I stöva stod mina föräldrars säng. Det var en hemmagjord träsäng vars ena hälft kunde dras ut en bit på golvet. Endast sängen fick plats efter den väggen. Så var det en soffa. Där låg två, tre av barnen. De andra låg på en bädd på golvet. Så var det vaggan. Ett slagbord stod vid ena fönstret. Så var det en väggklocka på väggen och några trästolar att sitta på vid bordet. Det fanns ett skåp vid dörren där mor förvarade köksgrejor. I kammaren var det en träsoffa och en byrå med lådor att ha underkläder och sådant i. Det var hela möbleringen.
Mattor på golvet fanns inte i min barndom. Mor hackade granris var lördag och det strödde hon på golvet på söndagsmorgonen. Halvgardiner hade vi för fönstren som mor hade vävt. Tapeter fanns inte på väggarna, de var vitlimmade. Före midsommar limmades spisen och väggarna. Spisen limmades också till jul. Det var inte gott för mor att hålla städat och hyfsat för barnen drog in. Men hon skurade golven var lördag och sopade en gång varje dag. En vanlig stege stod i farstun. Den ledde upp till den lilla vinden.
Mor hade en aloe stående på bordet. Det var en medicinalväxt. När någon av oss hade skadat sig, så skar hon i den och tog saft och smörjde på såret. Balsamin och pelargonia hade hon också. Det var inte plats för fler blommor.
Framför stugan växte pingstliljor, påskliljor, stormhatt och gullviva. Så fanns det några syrenbuskar. Far hade inget intresse för blommor. Det var ungefär ett tunnland odlad jord. Så det var tillräckligt att odla potatis på. Ibland hade mina föräldrar ko. På åkern plöjdes potatisen ned. Man tog den gödsel som fanns och gödslade åkern. Far odlade så mycket att det var tillräckligt för vintern. Så hade vi ett land som grävdes med spade. Där sådde mor morötter och palsternackor och så satte hon kål och kålrötter. Även gräslök växte på landet. Det fanns några körsbärsträd men inte äppelträd eller några bärbuskar. De stod ett stycke framför stugan. När de var mogna åt vi dem som de var.
Vi hade 5-6 höns. På vintern skulle också dessa hysas inne i stugan. De var i ett hönsastek vid bakugnen. Det var en 70 cm hög brädlåda med spjälor på framsidan så att de kunde sticka ut huvudena och äta. Inuti lådan var en pinne uppsatt så att de kunde flyga upp och sätta sig. När en höna skulle värpa så tog man hönan och stack ned henne i soffan. När hon sedan började skrika och kackla och hade värpt så lyfte man på sofflocket och släppte ut hönan på golvet. De skulle ha sin motion och så plockade de upp smulor på golvet som vi hade tappat.
När far köpt en spädgris så hade vi den inne i stugan den första tiden. Då stängde far av ett hörn med soffan och där fick grisen vara. Ibland fick han komma fram på golvet också. Vi barn tyckte detta var roligt. Vi längtade efter grisen när han hade burits ut. En katt hade vi också som höll efter råttorna.
Far köpte fläsk hos handlaren när vi inte hade gris själva. Mor stekte potatis ibland och så fick vi en fläskbit till det. Många middagar fick vi nöja oss med att doppa potatisen i salt och mjölk. Sillen kostade fem öre styck. Någon gång fick vi sill till potatisen. Då noppade vi litet försiktigt av sillen så att vi skulle få litet sillsmak till potatisen. Vi hade inte råd med mycket. Ibland fick vi en mjölktår och bröd.
Far brukade köpa 15 kg rågmjöl varje fredag. På sommaren plockade mor kröser och blåbär. En del behöll hon för hushållet och en del sålde hon till herrskap och bönder. Hon fick fem öre för en liter blåbär och tio för en liter smultron. Kröser gjorde hon mos av. Blåbären torkades. De skulle vara att blanda i saftsoppan när vi fick sådan någon gång. Det kunde allt förekomma en och annan söndag eller större helgdag.
Far köpte vedbrand. För det mesta plockade vi ris, pinnar och kottar i skogen. Bolstrar och putor (kuddar) stoppades med råghalm. Hö användes också till kuddarna. Det var en mullbänk av jord runt omkring stugan för att det inte skulle komma kyla under golvet utifrån.
När jag var åtta år, så dog far ifrån oss. Äldsta barnet var en tös på elva år, en syster var sju år och en pojke på fem samt en yngre broder. Jag minns att far låg på bår i kammaren i åtta dagar på ett sofflock. Det blev visst ingen kista förrn. Vi barn sprang in ibland och klappade honom.
Ja, där stod mor med två tomma händer. Hon skulle försörja oss. Hon slog eller knacka sten om dagen och stickade om natten. Om vi vaknade tidigt på morgonen så satt mor vid stickningen och om kvällen när vi somnade så hade hon samma arbete. Hon stickade vantar och strumpor åt folk och tjänade litet. För stenkrossningen fick hon femtio öre tunnan och fem kronor kistan. Det gick tio tunnor i en kista. Hon satt dag efter dag med detta arbete. Det var tungt. Vi barn var med och plockade sten åy henne. Ibland gjorde hon sig en tur utåt bygden med vantar och strumpor och då hade hon en kanna mjölk, kanske en smörklick och något annat i matväg med sig hem. Hon sydde om kläder åt oss efter far. Hon fick gamla kläder på bygden men fattigföreståndaren bara svor och var otidig när hon ville ha fattighjälp.
Det blev auktion efter far. Vi fick ärva sextiofem kronor var men mor blev sjuk och där stod vi igen. Gubbarna i socknen kallades ihop till Upphärads skola och det blev auktion på oss barn till den minstbjudande. Di kom och tog oss och så blev vi spridda i socknen. En av oss kom till en torpare. Mor fick komma till ett gammalt folk i närheten där hemma. Så gick det med alla barn på den tiden som inte hade mor eller far som kunde ta vårdnaden om dem. Jag har en jämngammal här hemmavid som var bortauktionerad på samma vis som barn.
Vi fick gå vall med böndernas kor. Det var arbete från morgon till kväll. Jag kan inte minnas den tiden utan tårar. Men jag kan inte säga att vi var utsatta för någon misshandel men det var svårt att skiljas från varandra.
Om något år blev mor så frisk att hon kunde ta oss tillbaka under sin vårdnad.
|
|
Berättat 1947 för Ragnar Nilsson på Västsvenska folkminnesarkivet i Göteborg
|
|
På bilden ser du Adolf och Gerda Johansson i Änghagen. Adolf (1890-1948) och Gerda (1891-1960).
|
|
|
|
|
|
Vill du bli medlem
100:-/år
Backstugan på FaceBook
En film om Backstugan på YOU TUBE
Gammal film från häradet
Året är 1936
Trollhättans
Stad
Karta
Västergötlands
Hembygds-
förbund
Riksarkivet
Släktforskning
Åkes foto
Reportage till
Mitt i Veckan 2
Intervju med Lena
21 maj 2008
Direktsänt
musikprogram
Intervju med Lena
24 maj 2011
Byggnads-
inventeringen
för Upphärad 1975
|
